Seglingsfest med ekonomisk baksmälla
VM-segling med 20.000 åskådare gick 20 miljoner i förlust!
Midsommarafton 1988 var vädret det bästa tänkbara!
Sommarnatten var ljus och varm och Luleå stod som värd för VM- seglingar med snabba 12:or.
Dessa båtar tävlade normalt i America´s Cup, men denna midsommarafton fick de trängas i Luleås hamnområde.
Publik och PR-mässigt blev tävlingarna en stor succé när 20.000 åskådare trängdes runt stränderna inne i centrala Luleå. Ekonomiskt blev det en brakförlust på 20 miljoner för Luleå kommun.
Vädret gjorde att publivet var intensivt på alla tillfälliga strandkrogarna som fått tillstånd under seglingsfesten. Det skojades om att kön till ”Sailor Bar” var den längsta i Europa. Mellan den 22 juni och 2 juli var det aldrig kallare än 21 plusgrader i Luleå.
Totalt tio båtar från Sverige, Västtyskland, England, Danmark, Japan och Australien ställde upp i tävlingen. Besättningen på den australiensiska båten Kookaburra III hade hört talas om det kalla klimatet i Norrbotten och packat med massor av varma kläder, som aldrig behövde användas.
Att man dessutom kunde segla mitt i natten i dagsljus var svårt att ta in för Australiensaren Peter Gilmour när han lyfter segerpokalen i den ljumma , ljusa sommarnatten och lovar publiken att komma tillbaka.
En vacker syn när de stora snabba snabbseglarna från America´s Cup svepte in i Luleås hamnområde inför 20.000 åskådare.
Värmen och ljuset fascinerade och utgifterna galopperade!
Hur kunde då ekonomin på arrangemanget spåra ur så totalt?
Luleå kommun förbinder sig att stå för logi för 200 personer med helpension, samtliga transporter, lyftkranar, övervakning, kontor, presscenter, segelloft, containerplatser samt flygresor för syndikatens personal. Massor med rum var bokade på stadshotellet för prominenta gäster som aldrig kom, men att avboka rummen glömdes bort.
Kostnadsberäkningarna var bristfälliga. Många utgifter under VM gick på en löpande räkning.
Kurirenjournalisten Mikael Leijon har gjort en djupare analys av tävlingarna och skriver i en artikel från 2018 följande: “Den ursprungliga planen var att skapa en Europacup med tre deltävlingar, men under våren 1988 väljer Kiel och St Tropez att hoppa av. Orsaken att det anses bli för dyrt.
Luleå fullföljer åtagandet, även om regattan är nära att blåsas av i april 1988. I det skedet kliver industrimannen Björn Wahlström in och pekar med hela handen.
Vid det laget står det klart att stora delar av finansieringen saknas. Sponsorsintäkterna motsvarar bara en liten del av de förväntade 20 miljoner kronor.” slut citat.
Luleås förlustgaranti på fyra miljoner räcker inte på långa vägar när slutnotan hamnar på 20 miljoner kronor.
Tung börda med många kvadratmeter segel!
Mannen som filmar har den då nysläppta Sony Handycam med spelaren inbygd i kamerahuset.
En kall öl för skepparen kan behövas i sommarvärmen.
Lite tröttsamt för det unga gardet att hålla sig vaken under nattseglingarna.
Dessa stora 12:or hade det trångt inne i Luleås hamn under midsommaraftonens VM-seglingar 1988.
Solen låg som en stor boll i backspegeln under hemresan.
Som helgjobbande fotograf fick jag lämna midsommarfirandet med sambo och vår första son Anders, som då var sju månader. Jag visste ju att det skulle bli ett roligt och bildmässigt jobb denna varma kväll så det låg både spänning och förväntan i luften.
–Vi har en ny sommarvikarie som ska skriva om tävlingarna och ni ska träffas vid entrén 18.00, informerade Piteå-Tidningens nyhetschef Lennart Lindgren inför bevakningen.
Jag möter för första gången Torbjörn Carlsson, en ung, lång smal Gällivarebo som just avslutat journalistutbildningen. Under 30-års tid jobbade vi sedan ofta ihop innan min pension.
När jag sedan vid 02.30 lämnade Luleå för fem mil färd söderut låg midsommardagens tidiga sol som en stor apelsin i min backspegel. Fåglarna kvittrade hemma på gården och mina kära sov tryggt i sina sängar.
En bra dag (natt) på jobbet som pressfotograf.
