Hela startfältets hästkrafter motsvarar en av dagens “monsterskotrar”
När snöskotern slog igenom på 60-talet kom också skotertävlingarna snabbt igång.
Dåtidens snöskotrar var inte i närheten av dagens fartmonster och förarnas tävlingsklädsel var vanliga vinterkläder och hjälm. En av de deltagarna på mina bilder från en tävling i Racksund , Arjeplog kör i samedräkt. Publikintresset var redan då jättestort för denna form av tävlande.
Jag har ju fotograferat skotertävlingar i över 50 år och på färgbilderna ser ni två av Piteås internationella snöskoterproffs Emil Öhman (SM-guld Sundsvall 2009 ) och Petter Nårsa (SM-guld Östersund 2012 ) flyga fram mot sina tidiga guldmedaljer.
På 60-talet behövdes bara en standardskoter, vanlig klädsel eller mekaroverallen och och en hjälm för att tävla. Eller varför inte som mannen lägst till höger på bild, tävla i sin vackra samedräkt.
Snotric, Ockelbo 300 och Skidoo-maskiner många i standardutförande trängdes på 60-talets tävlingsbanor. Bilden från tävlingar i Racksund, Arjeplog.
Lätta maskiner gjorde segerhyllningarna mindre jobbiga.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Ockelbo 300. "Det finaste som finns" som Pistvaktgänget sjunger.
Den flygande jordnöten. Arjeplogaren som blev Sveriges första snöskoterproffs.
Arjeplogaren Dan Öberg blev det första snöskoterproffset på andra sidan Atlanten.
Dan Öberg hade motorer, om så inte i modersmjölken, så nästan. Pappa John hade verkstad på gården. När Dans mamma Gerda skulle ropa in sin son när det var matdags hördes hennes röst över flera kvarter; ”Daadee”. Det var då han fick sitt smeknamn.
Sju år i folkskola fick räcka. Dade började jobba och som springpojke på Konsum och tillgång till trehjuliga packmopeden gjorde att han uppmärksammades i samhället. När varorna var levererade och flaket tomt gick den trehjuliga mopeden mest på två hjul. Dade hade också stor show när han klämde sig igenom mellan en parkerad bil och Edvin Widmans korvkiosk med flakmoppen på två hjul. Det var för smalt för att köra på alla tre.
I samma veva kom snöskotern och de första tävlingarna. 1965, samma år som Dan fyllde 15 år blev han trea i en snöskotertävling i Arjeplog på en Ockelbo. Två år senare hade Skidoo i Sverige uppmärksammat Arjeplogsynglingens framfart och han fick bli fabriksförare för företaget. Det blev ett uppsving och Dan hade därmed tillgång till det bästa materialet.
Men det var 1969 det hela tog riktig fart. Till Sveriges största skotertävling Reindeer International Cup i Racksund utanför Arjeplog kom inte bara svenska och finska skoteråkare. Dit kom också de bästa – amerikanerna och kanadensarna. Dan ”Dade” Öberg körde skjortan av världseliten och blev på stående fot inbjuden till Kanada.
Utan språkkunskaper åkte han över samma år. Till att börja med gällde det för Dan att lära sig språket. Han jobbade också som mekaniker. Så småningom fick han börja köra. Första tävlingen gav en andra plats och under första vintern var han aldrig sämre än fyra i någon av de 18 tävlingarna.
Största framgången kom 1971 när han blev VM-tvåa i 640cc-klassen inför 27 000 åskådare.
Han fick många smeknamn som ”Den flygande jordnöten”, ”The Flying Swede” och ”The Bullit”.
En av de största missräkningarna kom 1972 när Dan skrivit på för Yamaha och skulle till USA för att ta VM-guld. Företaget som var stationerat i Los Angeles hade inte ordnat med arbetstillstånd och Dan fick vända om vid gränsen och flyga hem till Arjeplog igen.
Två VM-silver och väldigt många segrar blev det under skoterkarriären. Hemma i Sverige igen provade han på både rallycross och isracing utan att nå de stora höjderna. Höjderna fann han i stället i flyget. Han hade certifikat både för flygplan och för helikopter. Egentligen behärskade han allt som hade med motorer att göra. En tid hade han egen väghyvel och tiden fram till sjukdomen försörjde sig Dan Öberg som chaufför.
Varför nådde då Dan Öberg sådana framgångar?
Rolf Laestander, aktiv i alla Arjeplogs motorföreningar och medtävlande under de första skoteråren säger:
– ”Dade” hade anlag och var ganska orädd. Han lärde sig fort hur man behärskar tekniken. Han var både smidig och stark. Det var nog medfött kan man säga.
Dan Öberg bodde vid sin bortgång i Hedemora. Närmast sörjande är sonen Daniel med familj.
Bertil Sundkvist/NN
Dan “Dade” Öberg hade farten i blodet och fick stora internationella framgångar som en av de absolut första proffsförarna från Sverige.
En av de framgångsrikaste förarna in på 2000-talet var Emil Öhman, till vänster i bild. Här flyger han mot SM-guld i Sundsvall 2009. Nysnö och motljus ger idealiska förhållanden för bra bilder vid snöskotertävlingar. Kamera: Canon EOS 1 D. Objektiv: Canon 300/2.8
Petter Nårsa säkrar SM-Guldet i Stadioncross, Östersund 2011. Då var han så överlägsen att han varvade alla utom den som kom tvåa i mål.
Det har blivit många meriter genom åren.
Jag fick några bilder i sista sekunderna när Petter vann SM i Sundsvall. Eftersom det var total-SM hade jag bevakat skidtävlingarna uppe på Södra berget med Piteå Elit och skulle ta mig genom hela stan för att hinna till finalen i skoter.
När jag kom in på parkeringen var det ett varv kvar på tävlingen. Petter låg i täten och jag fick med vakternas hjälp köra ända fram bakom publiken, kastade mig ur bilen med långa teleobjektivet och lyckades få några åkbilder på Petter innan ha segrande gick i mål.
Det har blivit många guldmedaljer för Petter Nårsa genom åren. Bilden är från SM i Östersund. Petter med proffsmeriter från USA dominerar fortfarande på skoterbanorna.
Dagens monstermaskiner fixar lätt att med fart hålla sig flytande på vattnet. Tävlingar på vattnet har blivit en publikfavorit där sänkningarna ger ett extra spänningsmoment.
En ung Charlotte Kalla och Emil Öhman tog var sin guldmedalj under total-SM i Sundsvall 2009.
Det var så det hela började. Fjällräven med motorn inne i mattan var en av de snömaskiner som tillverkades i Arjeplog. Foto: Börje Granström