Drömmen blev sann!

David Myhr 24-årig musikstudent 1994.

“Mötet med George Martin var en magisk upplevelse”

För 24-årige David Myhr som sedan barnsben sugit i sig det mesta av Beatles musik och leverne var projektet en dröm.

–Att under förberedelserna personligen få träffa producent och "den femte Beatlen" George Martin och dessutom få låna orginalnoterna till Martins Yellow Submarine-svit som skolans orkester inledde konserten med. Detta var ett av mitt livs häftigaste ögonblick, berättar David.

När David landade i Luleå efter att ha fått noterna ur Martins hand i London väntade KG Johansson och Micke Långs, som hade flygcertifikat, upp i ett litet flygplan för att ta David och noterna på ett värdigt sätt hem till musikhögskolan i Piteå.

Nu 28 år senare är David Myhr fortfarande Beatlesexperten som skriver låtar, undervisar, håller föreläsningar och medverkar i poddar samt spelar live både med band och som “Beatles-jukebox”. Som pappaledig ligger dock musikskapandet på en låg nivå för tillfället.

Några riktiga hitlåtar som osar Beatlessound har David och bandet Merrymakers hunnit med genom åren. ”Andrew´s Store” från 1992 som skrevs tillsammans med Tomas Nyström kanske är den mest kända i Norrbotten men senare fick The Merrymakers en stor radiohit i Japan med "Monument of Me". Då hade bandet utkristalliserats till trion David Myhr, Peter Arffman och Anders Hellgren.

Det var också just Merrymakers-kollegorna Peter och Anders som agerade ”John" respektive ”George" i Sgt Pepper Live.

En biltelefon på 140 personer skapade en gigantisk telefonräkning.

Läraren Micke Långs ansvarade i hög grad för den praktiska planeringen inför resan till Liverpool med tre stora bussar en liten lastbil en Van samt runt 140 studenter, musiker, lärare och tekniker. En inte helt enkel uppgift med bokning av hotell, färjelinjer och matuppehåll.

–När vi skulle köra på färjan i Danmark som skulle ta oss till England var det kaos. Personalen i biljettutlämningen var berusade och hade ingen ordning på bokningen. Tullen skulle ha deklaration på alla instrument, vilket jag löste genom att ”höfta till” med 20 fioler,10 gitarrer och en massa annat sedan pekade jag på papperet skrek ”stämpla här”.

Färjepersonalen ville hålla oss till dagen efter men vi körde på alla bussarna på rad och till slut kom alla med, berättar Micke och minns belåtet upplösningen av kaoset.

Biltelefonen var en ny uppfinning som inte fanns i var mans ficka, men Telia hade sponsrat projektet med en telefon för att anhöriga skulle kunna få tag i elever och personal om något dramatiskt skulle hända. Micke Långs hade hand om den enda telefonen vilket tog mycket tid.

–Telefonen ringde oavbrutet, så jag höll på att bli tokig och när vi kom hem och såg telefonräkningen på 50.000kr var jag glad att Telia sponsrade.

 På väg norrut genom England stannade hela sällskapet vid en vägrestaurang för att äta lunch. När restaurangägaren såg hela sällskapet skyndade ha sig att vända på dörrskylten till stängt.

Lösningen blev en större ort där alla fick sprida sig på flera matställen!

Micke Långs jobbar i dagsläget som rektor för Roslagens Kulturskola, men är också några gånger om året motorcykelguide i södra USA för grupper som vill känna sig som “Easy rider” och tuffa omkring på HD-motorcyklar bland öknar och Route 66.

Som 11-åring 1963 köpte jag min första singelskiva med Beatles.

Ända sedan jag som 11-åring 1963 köpte min första skiva med Beatles, har dessa fyra grabbar från Liverpool och deras musik varit en del av syret i mitt musikaliska blod. Skivan var en singel med ”I want to hold your hand” som huvudspår och ”This boy” som baksida.

Att som pressfotograf då få åka till Liverpool och följa 140 Piteåstudenter och deras lärare framföra "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" live med både kör, symfoniorkester, dansare och rockband var en riktig höjdare.

Min skrivande kollega under Liverpoolresan Torbjörn Carlsson har också tidiga barndomsminnen av Beatles.

Här kommer hans berättelse:

–När jag var fem stod jag i lekrummet med en mattpiskare till gitarr och sjöng med, så gott jag kunde, när de fyra golvmopparna i The Beatles avlossade popdängan "She loves you". Men, det blev ingen strängspelande musikant av mig, däremot en musikälskare och självfallet tog Beatles en relativt stor plats. Än större när John Lennon släppte sina soloskivor.

Beatleskopior från hela världen intog Liverpool

–Bara att besöka Liverpool och kolla in The Cavern (dock ej originalklubben) och Beatlesmuseet var stort. Att hälsa på Cynthia Lennon kändes också rätt bra.

Dessutom pågick den återkommande Beatlesveckan just då. Vi såg band och soloartister som efter bästa förmåga försökte efterlikna sina idoler. Ibland kusligt likt och bra, någon gång pinsamt dåligt. Men vad gör väl det när allt kretsar runt en fullständig Beatlemania.

Men bäst var utan tvekan när Musikhögskolan framförde hela den legendariska skivan på Empire Theatre. Säkert mycket nerver hos de inblandade, men de fyra beatlarna med uppbackning skötte det på bästa sätt. Stundtals till perfektion. Inte illa med tanke på att det åtminstone förr talades om att skivan inte gick att framföra live. David Myhr och alla andra visade att det faktiskt var möjligt.

Många som deltog i det stora projektet kom från andra delar av Sverige. En journalistkollega gjorde en bra hacka på att intervjua en stor andel musikstudenter, men med samma artikelstomme som underlag. Artiklarna sålde han till lokaltidningarna där respektive student hade sin hemort.

Jag och fotografen Gunnar Westergren var inte lika listiga, men vi hade några svettiga jobbdagar. Givetvis hann vi ocksåmed ett par pubbesök, men Gunnars beställning av en fifty-fifty blev en mindre angenäm upplevelse. Bartendern tolkade det som en shandy (blandning av öl och fruktsoda) och av misstag landade sejdeln framför mig. Med förväntan tog jag den första klunken, men frustade missbelåtet när den sötkvalmiga blandningen nådde min gom.