Kamerajakt på mördare och andra brottslingar.

När är det rätt att publicera opixlade bilder på brottslingar?

Sedan 2019 är det förbjudet att ta bilder utifrån in i rättssalen!

 

Att publicera en bild och namn på en åtalad grov brottsling eller dömd mördare skapar ofta stort intresse för reportaget i fråga. En sådan publicering måste alltid vägas mot den skada som drabbar den åtalade/dömda och de anhöriga.

Jag har jagat grova brottslingar med kameran åtskilliga gånger både inne i och utanför rättssalen. Ett exempel är ”Carolinmordet” i Gällivare där Toni Alldén dömdes till livstid för det brutala mordet på den 29-åriga Carolin Stenvall från Piteå. Hon försvann den 12 september 2008 efter att ha stannat på rastplatsen vid Stenbron utanför Gällivare och hon hittades först sex veckor senare skjuten. Pressuppbådet var enormt under den rättegången som hade stort riksintresse. Kvällstidningarna hade ett stort antal medarbetare på plats både under sökandet, utredningen och rättegången. Alldén hade försökt bränna upp bevismaterial mot honom men ett ett avgörande bevis blev en bagagematta från hans bil som innehöll dna från Carolin Stenvall.

Jag och journalisten Jan Westerberg bevakade rättegången på plats, där det gällde att få en bild på mördaren på väg in eller ut i rättssalen eller genom dörren när någon går ut och in. Sedan 1 juli 2019 stoppades den möjligheten, då det även blev förbjudet att fotografera in i en rättssal!

Vissa fotografer hade med sig klätterstegar för att komma i bättre vinkel när folk gick ut och in i rättssalen. Domaren lessnade till slut på rasslande kameror så fort någon öppnade dörren och gav samlad fotopress en åthutning. NärTony Alldén anlände i en bil med tonade rutor sprang en fotograf på sidan och tryckte sitt “mufförsedda” objektiv mot rutan slog en kraftig blixt på sidan och kunde få en bild genom det svarta glaset.

Ett annat exempel är styckmordet i Boden där 20-åriga Vatchareeya Bangsuan mördades av sin före detta pojkvän Kristoffer Johansson, som efter en könskorrigering under fängelsetiden, tog namnet Kim Marie Johansson. 2014 dömdes han i hovrätten för dråp och fick tio års fängelse för dådet. Den rättegången hölls i Piteå Tingsrätt och intresset från press och allmänhet var stort både i rättssalen och i form av nyhetsinslag. (startbilden)

Jag och min fotografkollega Maria Johansson bevakade ankomsten av den åtalade från var sin entré eftersom det gick att ta sig in i rättssalen både från framsidan och baksidan av huset.

 

 

PT:s ansvarige utgivare förklarar medias syn på namnpubliceringar.

 

Hur media i Sverige resonerar kring namnpublicering av brottslingar har förändrats mycket genom åren. När vi tittar tillbaka i Piteå-Tidningens arkiv ser vi många namnpubliceringar av både offer och gärningsmän som aldrig skulle släppas igenom i dag.

I grunden är vårt uppdrag som lokaltidning att berätta så mycket som möjligt för våra läsare, men att samtidigt väga in om publiceringen är värd den eventuella publicitetsskada som kan drabba den enskilda individen och dess anhöriga. Vi följer Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och publicitetsreglerna - men varje beslut står för sig, det finns ingen mall att följa.

Sedan 70 år tillbaka är det förbjudet att fotografera och filma inne i en rättssal under pågående sammanträde. 

Sedan den 1 juli 2019 är det också förbjudet att fotografera och filma in i en rättssal. Alltså att stå vid tröskeln och fotografera när dörren öppnas. Det har tidigare varit vanligt vid uppmärksammade mål.

Det händer att vi publicerar bilder som är tagna utanför tingsrätten eller bilder från polisens förundersökning. Då pixlar vi ansikten och registreringsnummer, för att bilderna inte ska peka ut en misstänkt person.

/ Mari Gustafsson, ansvarig utgivare

Previous
Previous

Åtta drunknade i Vargödraget

Next
Next

Boardfabrikens sista dagar