Boardfabrikens sista dagar.
När den största industrinedläggningen i Piteås historia blev verklighet!
140 miste jobbet när fabriken trots lång kamp gick i graven!
1986 var ett tungt år för Piteå kommun!
Boardfabriken med sina 140 anställda lades till slut ner efter flera års hot om stopp, försäljning och kamp mellan fabriken i Skinnskatteberg och Piteå.
Siverts Kabelverk i Öjebyn samt Furunäsets sjukhus, gick samma öde till mötes det året.
Under några veckor i februari 1986 gjorde jag tillsammans med reportrarna Agnes Szögi och Mårten Nilsson, för Piteå-Tidningen en dokumentation i bild och text av boardfabrikens sista dagar.
Den analoga kameran var laddad med 36 bilders svartvit Tri-X film som framkallades i D76 och gav en härlig kornig dokumentär ton åt bilderna.
Under några dagar i februari 1986 dokumenterade jag med min analoga Nikonkamera boardfabrikens sista dagar. PT-journalisterna Agnes Szögi och Mårten Nilsson skrev texterna till reportageserien i Piteå-Tidningen under februari månad 1986. Här en gruppbild på en del av boardfabrikens personal som miste sina jobb!
Flisråvara som behövdes för boardtillverkningen (masonit)
Efter många turer av hopp och förtvivlan stoppades produktionen sommaren 1986.
Deppigt bland personalen där många jobbat hela sitt yrkesliv på fabriken.
Redan i slutet av 40-talet började man tillverka boardplattor i Piteå. Tidigare under kriget hade fabriken tillverkat pellets, träkol, tjära och metanol.
En stor industri med som mest 200 anställda.
"Här görs plattor av allra bästa sort. En del blir kvar i landet en del går på export" som Ronny Eriksson sjunger i sin låt "Euskefeurat"
Industriminister Erik Huss:
“Var ligger Piteå exakt”
Piteås unge kommunalråd Anders Sundström, facket och kommunledningen försökte med alla medel att rädda fabriken som redan 1979 var på fallrepet.
– Vi drog i alla trådar som var möjliga med bland annat uppvaktningar på industridepartementet, förhandlingar med ägarna och även ett djärvt försök att köpa det börsnoterade företaget, berättar Anders Sundström.
Inget hjälpte och när delegationen från Piteå åkte ner till Stockholm och kom upp på departementet till den folkpartistiske industriministern Erik Huss frågade han försynt. ”Få se Piteå, var ligger det exakt”. Då förstod Piteådelegationen att här fanns nog inte mycket hjälp att hämta.
1983 letade statligt ägda ASSI efter partners för boardfabrikerna i Piteå och Skinnskatteberg. Båda såldes till börsnoterade Swanboard masonite men ett visst statligt ägande kvarstod då ASSI köpte 35 procent av aktierna i det nystartade bolaget. Efterfrågan på masonit hade dock rasat till förmån för den modernare spånplattan.
Piteås unge kommunalråd Anders Sundström i samråd med företagsledning och facket. Fabrikschef Sture Lundgren och träfackets ordförande Anders Olofsson på var sin sida om Sundström.
Masonitens dominans i byggsektorn bröts av den modernare spånskivan. En drygt 40-årig industri gick då i graven.
Ett av uppslagen i PT:s reportageserie om boardfabriken.
Kall vinter och kyliga besked för de 140 anställda på boardfabriken.
I nedläggningens skugga skapades låten vars titel blev en musikgrupp.
Hos en pappaledig Ronny Eriksson, som tidigare jobbat på timmersorteringen i Böle, sågen på Lövholmen och boardfabriken, gick den kreativa ådran på högvarv när barnen somnat på kvällen det året. Han skrev vidare på den låtskatt som senare skulle bli flera LP-skivor inspelade av den grupp som fick namnet efter boardfabrikens kamplåt ”Euskefeurat”. Den låten skrev Ronny redan1977 och med dåvarande gruppen Kontraband spelades den in av skivbolaget Mannifest på samlingsskivan “Norrbottensplattan”
– Vi hade ett rockband som hette Kontraband och fick ett erbjudande om att spela i Badhusparken tillsammans med folkmusikgänget Burträskara. Våran trummis hade rest bort så jag satte mig och skrev några mer folkmusikbaserade låtar som kunde funka utan trummor. En av dessa var en kampvisa mot nedläggningen av boardfabriken nämligen låten ”Euskefeurat”, berättar Ronny. Melodin till låten hittade Ronny i Norge framförd av Vömmelns spelmanslag.
Refrängen gick så här:
”O hä jär korven o smolanedi, här jär schweittes o våra tjeurat.
O nu sko man vaal permittäre, så jär hä konsschtit man vaal euskefeurat.”
Hela texten hittar ni på länken nedan:
https://www.hadebra.nu/euske/Texter/Agge/euskefeurat.html
När pappaledige Ronny Eriksson klarat av blöjbyten och fått barnen i säng plockade han fram gitarren och slog an sina kreativa strängar.
"Här hade man trott att i en statlig industri, där tar man ansvar för sina jobbare å herre gud det trodde vi", sjöng Ronny i låten Euskefeurat.
Blöjkoll på sonen Josef hörde till vardagen för pappaledige Ronny 1986. Josef som numera själv är hyllad artist och spinner vidare på familjens kulturtradition med sitt egna lunch-och musikcafé Kajman, tillsammans med musikkollegan John Andersson.
Klurig låtskrivare då och nu! Många fyndiga, roliga, politiska och träffande texter har genom åren strömmat ut från Ronny Erikssons produktion.
Ett tungt arbete i en bullrig, varm och krävande miljö!
Ett sista arbetspass med uppröjning innan porten till boardfabriken i Piteå stängdes för gott sommaren 1986. Två år senare stängdes fabriken i Skinnskatteberg och alla maskiner såldes till ett företag i Thailand. 25 thailändska gästarbetare monterade ner fabriken under protester från fackföreningarna som pekade på slavliknande förhållanden. Facket vann den striden och det thailändska företaget tvingades betala ett skadestånd på 100.000 kronor.
Protester och demonstrationer mot nedläggningen av Piteåfabriken!
140 personer blev av med jobben när boardfabriken stoppades.
Handsken är kastad! Fabriken har pendlat mellan hopp och förtvivlan i flera år men sommaren 1986 var det dags att aktivera stoppknappen för gott!
Social gemenskap och diskutioner om nedläggningshotet i fikarummet på boardfabriken.