Krig, regeringsskifte och energikris stoppade stålverket!

Historiens vingslag från 70-talet känns igen med dagens krig och energikris!

Det känns som historiens vingslag går igen, när man tittar tillbaka till mitten av 70-talet och ställer det mot flera av dagens tvistefrågor i Sverige.

Den 21 januari 1974 bevakade jag som pressfotograf Socialdemokratiska partistyrelsens besök i Luleå med Olof Palme i spetsen.

En jättesatsning på ett nytt stålverk i Luleå för 2.7 miljarder i anslutning till NJA presenterades under namnet Stålverk 80.

Energikris, på grund av kriget mellan Israel, Egypten och Syrien, vikande världsmarknad på stål och regeringsskifte där socialdemokraterna tappade makten för första gången sedan 1936 lades projektet i en malpåse som aldrig öppnades.

Hur blir det med SSAB:s fossilfria stålsatsning? Ska den drabbas av samma öde?

Det var några månader sedan jag gjorde mitt första jobb på Piteå-Tidningen hösten 1973. Nu var det storfrämmande i Luleå när jag och reportern Harald Hedkvist satte oss i bilen denna kyliga januaridag 1974.

Visst var det spännande för en 21-årig rätt ny pressfotograf att ”brottas” med det stora pressuppbådet som bevakade regeringens besök med rundvandring på järnverket NJA med efterföljande presskonferens.

Nikonkameran var laddad med 36 bilder och fotoväskan var fylld med nya rullar som efter att ha fångat de ”politiska högviltet” ur alla vinklar omsorgsfullt framkallades, fixerades, sköljdes och torkades innan svartvita kopior togs fram ( i en liknande process ) för publicering i nästa dags tidning.

Det var ingen stress med webbtidning som skulle ha bilderna direkt, på den tiden

Tappade obruten regeringsmakt efter 40 år med S-styre!

Nya borgeliga regeringen föll tungt på kärnkraften!

En stor industritomt skapades genom omfattande muddring runt Luleås hamn för att ge plats åt det nya stålverket. Längre fram på våren 1974 hjälpte jag en fotograf från Luleå att dokumentera dels muddringen, där vi följde med ett tyskt mudderverk under en dag, samt murningen av nya masugnar. (se bild) 

Playa Plannja!

Den uppmuddrade tomten som sedan stått öde kallades i folkmun för ”Playa Plannja”   Musikkollektivet Anton Svedbergs Swänggäng gjorde även en låt om ”Playa Plannja”

 Stålverk 80 var från början en politisk stridsfråga, eftersom det skulle innebära en ökning av det statliga inslaget i svenskt näringsliv

Vid valet 1976 tappade Socialdemokraterna efter 40 års regerande makten till en borgerlig koalition bestående av Centern, Moderaterna och Folkpartiet. Kärnkraftsfrågan fällde dock den regeringen efter två år eftersom Centern vägrade gå med på att ladda de nybyggda kärnkraftsverken Ringhals 3 och Forsmark 1.

 Oljekrisen som startade efter Oktoberkriget mellan Israel å ena sidan och Egypten, Syrien på den andra lamslog på samma sätt som dagens leveransstopp av rysk gas stora delar av Europa med brist på drivmedel och eldningsolja till uppvärmning av hus.

Efter kriget beslöt OPEC-länderna att minska eller inte leverera olja till de länder som stött Israel under kriget.

Jag kommer ihåg hur vi hamstrade bensin för att klara ransoneringen. Som ung i 20-årsåldern med egen bil var ju bilkörningen en ”livsnödvändighet” då.

Oljekris, vikande världsmarknad på stål, samt regeringskris stoppade projektet!

Så här skriver Wikipedia om Stålverk 80:

 Norrbottens Järnverk AB (NJA) presenterade år 1973 planerna för en omfattande utbyggnad av handelsstålverket i Luleå.[3] Man beräknade att det utbyggda verket skulle stå färdigt 1980, vilket gav projektet dess namn. År 1973 rådde högkonjunktur i Sverige och NJA räknade med en kraftig ökning av stålförbrukningen.[1] Fullt utbyggt skulle Stålverk 80 sysselsätta ca 2 300 personer.[4]

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen initierade projektet och 1975 togs det första spadtaget för utbyggnaden av industriministern Anna-Greta Leijon i sällskap av bland andra NJA-chefen John Olof Edström och landshövdingen Ragnar Lassinantti.[5] Då hade emellertid konjunkturen börjat vända neråt, främst till följd av oljekrisen och under år 1976 förvärrades krisen. Den svenska stålindustrin hamnade i sin djupaste kris sedan 1920-talet och produktionen minskade kraftigt.[5] Den svenska stålexporten reducerades kraftigt, bland annat eftersom stål tillverkades billigare i andra länder. Även inom Sverige kom efterfrågan på stål att krympa när varvsindustrin växlade ned, verkstadsindustrin inte längre växte och bostadsbyggandet minskade. Hösten 1976 beslöt styrelsen i Norrbottens Järnverk AB att projektet med Stålverk 80 skulle skjutas på framtiden[6]. Det återupptogs aldrig, och har sedan dess i medierna blivit föremål för en omfattande debatt, ibland taget i försvar och ibland använt som skällsord.[1]

När projekteringen kring Stålverk 80 stoppades innebar det en kraftig ekonomisk nedgång för staden där många hus och nya områden kom att stå tomma eller obebyggda. Efter att projektet skrinlades ersattes kommunen av staten dels med ett extra skatteutjämningsbidrag värderat till 115 miljoner kronor, dels ett engångsbelopp om 50 miljoner kronor, dels övertogs vissa kommunala anläggningar av Statsföretag AB till ett värde på 101 miljoner kronor.

Här poserar fotografen själv vid en av masugnarna som höll på att färdigställas våren 1974. Jag dokumenterade murningen tillsammans med en fotograf från Luleå.

Previous
Previous

Turbilder eller...

Next
Next

Frank & Hoa Hoa