Hotellchefens kamp när Piteälven checkade in

Stora bron vid Älvsbyns infart var nära att spolas bort!

Almanackan visade på den åttonde juni 1995 när jag åkte till Älvsbyn för att med bilder visa Piteälvens höga vattenflöde som översvämmande hela byn. Det fattades bara några centimeter för att vattnet skulle nå upp till vägbanan på den stora infartsbron mot samhället.

Dramatiska scener utspelade sig när jag stod vid bron och ett helt uthus med dass kom flytande. Byggnaden sögs snabbt under bropelarna och krossades till vridna träbitar som ploppade upp nedströms körbanan. Vid brofästet stod en stor grävmaskin redo att gräva av vägbanan för att lätta på trycket i fall vattnet skulle stiga ännu mer.

Gatorna inne i Älvsbyn var delvis fyllda med vatten vilket roade cyklande unga bybor allt medan deras föräldrar slet hårt för att bygga vallar mot sina fastigheter för att slippa få sina hus dränkta.

Gamla toppnoteringen på vattennivån från 1935 slogs denna dag med över en halv meter och oroande rapporter talade om att nivåerna i källsjön Tjegelvass fortfarande steg. En tröst i bedrövelsen var dock att det tog åtta dagar för vattnet från Tjegelvass att nå Älvsbyn, vilket gav hopp om att älven hunnit sjunka innan nästa “påfyllning” kom.

Bara träden håller kvar det nybyggda huset på Stubbholmen.

Det hade bara gått tre år sedan Lars Svensson färdigställde det fina sommarhuset på Stubbholmen i Piteälven.

Att se Piteälvens vatten pressas ut från fönstren på övervåningen måste ha känts förfärligt tråkigt. Huset var fullständigt krossat av älvvattnets kraftfulla framfart och stod utom all räddning.

Nytillträdda hotellchefen Anders Englund kunde ha fått en bättre start på sitt jobb. Nu fick ha ta upp kampen mot Korsträskbäcken och Piteälvens vattenmassor som fyllde hotellsets konferensdel med flera avbokade konferenser som följd.

Spännande dag och det fanns många dramatiska bilder att fylla filmrullarna med (tiden före digitala). Två år senare kom chockregnet som dränkte Pitebygden och isolerade ett stort antal människor i sina villor och fritidshus.

Vi flög runt i en liten helikopter och träffade isolerade människor.

Det är inte så bra reklam om vi tappar fotografen, sa den tjuvroliga piloten när han spände fast mig och tejpade spännet i den inhyrda helikoptern som jag och sommarvikarien Erik Wikström skulle flyga runt i. Jag satt längst ut och dörren var bortplockad för att underlätta fotograferingen. Håll mig om axeln ifall bältet skulle gå upp, bad jag Erik som satt i mitten.

När vi lyfte svängde helikoptern och det kändes som att jag hängde ut ur denna flygande fotoplattform. Jag vande mig dock snabbt och det var ju ett fantastiskt sätt att åka runt kommunen, landa här och där för att intervjua personer som blivit isolerade av störtregnets vattenmassor. Vi hann ju runt hela kommunen på några timmar och fick en fantastisk vy över Piteåbygden och den förödelse som de framrusande vattenmassorna orsakt. Som tur var kom ingen människa till skada och fotografen blev kvar i helikoptern till landningen trots avsaknad av dörr.

Stort reportage i Piteå-Tidningen dagen därpå!