Reportageresor bröt vardagen!

Inspirationen var stor när man skapade bilder från nya miljöer.

Att åka på reportage utanför vardagens närområde är alltid spännande och stimulerande.

Det har blivit en hel del resor både i Sverige, Norden och Europa under mina år som pressfotograf framför allt under de många år som Piteå-Tidningen hade god ekonomi och budgeten för resor och jobb utanför hemmaplan var stor.

Kulturredaktör Karina Sundkvist och jag fick chansen våren 2010 att först följa orgelstudenterna från Musikhögskolan i Piteå till Paris, där eleverna fick provspela stadens kyrkorglar under ledning av orgelprofessor Hans Ola Eriksson.

Sedan åkte vi vidare för att dokumentera tillverkningen av den unika piporgeln som tillverkades i Tyskland för Acusticums stora konsertsal i Piteå.

Läs här nedanför Karinas berättelse och se mina bilder från reportageresan och bygget av “kungen” bland instrument.

Karina Sundkvist om orgelresan.

“Nu när jag hör Orgel Acusticum spelas tänker jag ofta på att jag hört många av piporna ljuda redan när de stämdes i fabriken”.

När jag förstod vad ”hålet” på läktaren i Acusticums konsertsal var till för, åkte fotograf Gunnar och jag på en oförglömlig orgelresa. Påsken 2010 landade vi i Paris i mitten på maj. Professor Hans-Ola Eriksson var där med sina studerande kyrkomusiker för att låta dem spela på olika slags orglar. Bland andra i Notre Dame de Paris, dit vi fick tillträde efter katedralens stängning. Den upplevelsen var en höjdpunkt och vi är lyckligt lottade som fick se och höra allt före  branden. 

Hans-Ola var initiativtagare och projektledare för orgelbygget i Acusticum och genomförde det tillsammans med ett gäng fantaster. En av dem, Hampus Lindwall, organist i den stora kyrkan Saint Esprit i arbetarkvarteren, träffade vi i Paris.

Sedan tog Hans-Ola med Gunnar och mig till Marburgs gamla cigarrfabrik som numera är familjen Woehls orgelverkstad. Där mötte orgelbyggaren Gerald Woehl upp. Hans fru Monika May är chef i Marburg-verkstaden med koll på att alla anställda följer minsta detalj i makens ritningar. 

“Vi trodde knappt våra ögon när det gick upp för oss att alla delar är hantverk gjorda från grunden”

Vi trodde knappt våra ögon när det gick upp för oss att allt är hantverk från grunden och att de tusentals delarna på hyllor och arbetsbord skulle byggas ihop enligt gyllene snittet.

Efter Marburg åkte vi till Leipzig och Tomaskyrkan där Bach ligger begravd. Att Gerald valdes ut bland alla som ansökte om att få bygga Orgel Acusticum, beror  till stor del på att han byggt Bach-orgeln där.

Sedan tog Gerald med oss till Potsdam nära Berlin, där han tillbringar det mesta av sin tid. I en av de gamla tjänstebostäder som hör till Fredrik den stores slottspark, har han alltid någon orgelritning på gång. Parken är öppen för allmänheten dagtid men när vi återvände efter en sen middag var de stora järngrindarna låsta. En vakt med hund dök upp och frågade strängt vad vi sysslade med. Hans min när Gerald visade jättenyckeln i järn och sa ”Jag bor här” var obetalbar.

“Vi jobbar med monteringen så länge det är ljust här i juni”

När det var dags för orgeln att monteras i Piteå var orgelbyggarna på plats i olika omgångar och nu har Monikas och Geralds son Claudius Woehl bestämt sig för att gå i sin berömda pappas fotspår.

En rolig episod utspelade sig när tyskarna kom till Piteå i början av juni för att påbörja monteringen. Vaktmästaren på Acusticum frågade hur länge de tänkte jobba på kvällarna, för att veta när han skulle låsa och fick svaret.

-”Vi jobbar så länge det är ljust”. Varpå en road vaktmästare frågade om de någon gång varit här uppe på försommaren.

Att det här var ett drömjobb för Gunnar och mig berodde till stor del på att vi inte behövde leverera något material under själva resan. Det kändes lyxigt att både text och bilder fick vänta tills vi var tillbaka på redaktionen. Numera är jag stolt innehavare av titeln Orgelmuff, tilldelad av en orgelprofessor.