Fyrens sjösättning blev till lysande underhållning.

“Sista fyren” påseglades vilket förlängde fyrepoken i Jävre.

Fyren Märketskallen blev kortlivad! Sjösatt den 1 juli 1985, påkörd av en finsk oljetanker den 12 september och så svårt skadad i den 1200 ton stora fyrkroppen att den inte gick att reparera. Dykare som kollade fyren hittade tre kvadratmeter stora plåtbitar från fartyget fastkilade i fyrkroppen. Oljetankern lyckades ta sig flytande till en finsk hamn där den fick genomgå omfattande reparationer.

En jättekran bogserade senare ut den skadade fyren till 50 meters djup där den sänktes. 1985 var det en kostnad på 6.5 miljoner kronor att bygga en liknande fyr.

Olyckan fick dock konsekvensen att fyrepoken i Jävre förlängdes till 1987 eftersom en ersättare till den kortlivade Märketskallen måste byggas.

Fyren Falsterborev var med sitt 48.5 meter höga fyrtorn den största fyr som byggdes vid Jävre/Sandholmen. Fyren placerades 7-8 distansminuter sydväst om Falsterbo och blev Sveriges högsta fyrbyggnad från topp till tå med ett imponerande basfundament på 24 meter.

Moderna navigeringshjälpmedel och 2200 redan utplacerade aktiva fyrar runt Sveriges kuster, gjorde att fyrepoken i Jävre fick ett slut, efter att i 30 års tid sysselsatt mellan 25-100 arbetare årligen. 1993 återställdes marken vid Jävre/Sandholmen vilken ägdes av papperstillverkaren Munksund AB. Platsen för var idealisk för denna typ av verksamhet eftersom vattendjupet var åtta meter ända fram till land vid den ofta långgrunda Norrbottenskusten.

Två dog när fyrtornet rasade.

En olycka med dödlig utgång inträffade under den 30 år långa fyrepoken, dock inte vid byggplatsen i Jävre. Det var lördagen den 2 september år 1961 klockan 18.30 vid bygget av den totalt 42 meter höga teleskopfyren Sydostbrotten. Fyren var utbogserad till sin plats i Kvarken utanför Umeå där den skulle stå klar i oktober, efter att ha byggts i Jävre mellan 1959-1961. Den 12 augusti höjdes med hydrauliska domkrafter den inre kassunen 12,8 m och kilades fast. Sex klackar gjöts för att stödja denna. Den 29 augusti påbörjades fyllning av schaktet med sand. 200 m3 hade fyllts mellan ytterkassunens väggar.

Då kom olyckan. Klackarna brast. Innerkassunen åkte ner och vattenfylldes.

Bara två av de fyra man som låg och sov i tornets nedre del lyckades ta sig ut genom att simma under dörrarna när deras rum vattenfylldes. Fem arbetare befann sig i den övre delen av tornet och klarade sig fysiskt oskadda då tornets fall dämpades av vattnet i den inre kassunen. Chockade togs de om han av ett närliggande fyrskepp.

Utredningen av olyckan genomfördes av Vattenbyggnadsbyrån och Sjöfartsverket och visade att flera samverkande faktorer hade lett till olyckan. De sex stora gjutna klackarna som skulle hålla innerkassunen i sitt upplyfta läge visade sig vara förändrade och en bedömning gjordes även att den starka solen kan ha värmt upp den svartmålade ytterkassunen så att den utvidgat sig. Detta skulle kunna leda till att innerkassunen lossnat och fallit ned. De efterföljande fyrarna försågs med en förstärkt stabiliserande yttre krans som skulle eliminera risken för utvidgning. Efter denna åtgärd har ingen liknande olycka inträffat vid svensk fyrproduktion. (Källa: Jens Häggståls C-uppsats LTU)

Efter det att all utrustning tagits iland för att ses över samt att fyren täppts till för vintern avbröts årets arbeten.

1962 genomfördes omfattande arbeten för att bygga om fyren efter raset.