Kanin bröt intervjun
med rockikonen
När vardagsdramatiken knackar på dörren till hårdrockens värld.
Rockmyten om Lemmy Kilmister lyste klart när jag och nöjesreportern Anders Sandlund som utsända från Piteå-Tidningen fick en längre intervju med legenden Lemmy Kilmister, frontfigur i gruppen Motörhead.
Det blev ett minnesvärt uppdrag denna sena novemberdag år 2000 i Pontushallen, Luleå.
Innanför dörren till hans artistlounge stod lådor med öl och whiskey. Frukt och tilltugg i form av chips och annat fanns det gott om och Lemmy själv satt och drack en vodkadrink med cola. Sista levnadsåren blev han “nyttigare” och bytte colan mot apelsinjuice.
Ta en öl grabbar uppmanade Lemmy och räckte fram var sin burk specialöl med vinstyrka till mig och Anders.
-Tack vi ska jobba och köra bil, svarade vi artigt, men jag tog emot burken som ett minne från mötet med Lemmy.
Burken står fortfarande kvar och pryder sin plats i mitt lusthus, något blekt av solen och jag ångrar att jag inte bad om hans autograf på burken. Plötsligt ringer min telefon och så får jag en uppmaning att…
Läs här nedanför Anders Sandlunds tankar om hur hans minns denna häftiga jobbkväll för oss två musikfreaks.
Reporter Sandlund var nervös och ursäktade sin fnissighet, varpå Lemmy, som aldrig blev dig svaret skyldig grymtade
”Och jag som trodde att mina skämt var bra”.
Jobbkvällar man minns. 28 november 2000. Motörhead plöjde sig igenom en massiv ”Jailbreak” (Thin Lizzy) när de soundcheckade på Pontushallens scen i Luleå. Vårt samtal med legendariske frontmannen Lemmy Kilmister (1945-2015) i logen kom att handla om allt från Motörhead som influens för andra band och vilken musikstil de spelar (”Blues”, hävdade Lemmy), till det faktum att han nyligen stått bröllopsvittne till ett par svenskar i Las Vegas.
Här avbröt han vårt samtal genom att spontant stämma upp i Elvis-klassikern ”Can’t help falling in love”. Lemmy hann även borsta håret inför våra ögon (”Åh, ska ni ta bilder?”) och slå ett slag för sin favoritöl (alkoholhalt: 13,5 procent).
Konserten var knappast bandets mest inspirerade. Ljudet var (förstås) väldigt högt och publiken bestod av några hundra tappra fans. Där och då kändes det som lågkonjunktur för Motörhead och dess ikoniske ledare, som fnös åt folk som brukade säga att ”i år blir ditt år Lemmy”.
Mitt i intervjun ringde mobilen. Det var Gunnars då 12-årige son Anders, som ivrigt påkallade pappas uppmärksamhet med orden “Pappa du måste komma hem! Stumpan är sjuk (familjens kära innekanin) och vi är jätteoroliga att hon ska dö. Verkligheten trängde sig på. Familjen hemma i Piteå fixade dock själv ett veterinärbesök men kaninen Stumpan måste tyvärr avlivas då det konstaterades att hon hade en omfattande magcancer.
Förändringens vindar skulle snart blåsa Motörheads väg. Med skivor som ”Inferno” (2004), vackra vitsord från yngre kollegor som Dave Grohl, samt en långfilmsdokumentär från 2010 fick Lemmy och bandet åtnjuta en förstärkt status, en ny vår. När de återkom till Luleå samlades en publik på ett par tusen och det var en fröjd att se bandet, om än Lemmys sviktande hälsa börjat göra sig påmind. Den 28 december 2015 avled Lemmy, kort efter Motörheads sista konsert och bara några dagar efter sin 70-årsdag.
Groggen med vodka och cola byttes under Lemmys sista år ut som ett omfattande hälsoprojekt. Det blev vodka och apelsinjuice i stället!
Lemmy var på gott humör under vår intervju. Bortsade håret och sjöng Elvislåtar för oss mellan klunkarna av vodka och cola. -Ska ni inte ha en öl grabbar frågade han flera gånger. Vadå jobbar???
Vår innekanin Stumpan insjuknade och fick avlivas den kvällen när vi träffade Lemmy inför Motörheads Luleåkonsert år 2000. Stumpan gick på sandlåda som en katt, men hade också en stor springbur ute där hon kunde gräva och äta gräs. Att hoppa upp på soffkuddarna och slicka oss i nacken med sin sträva tunga tyckte hon var kul. Ett litet ömhetsbevis?
En minnesvärd dag på jobbet som även blev dragbild på förstasidan!
Ta en öl grabbar, erbjöd Lemmy och räckte mig en specialbrygd öl i vinstyrka på 13.5 procent! Jag och Anders Sandlund tackade vänligt nej till erbjudandet med invändningen att vi jobbade, vilket Lemmy inte tyckte borde hindra en god öl. Jag fick dock med mig ölburken hem vilken jag har i tryggt förvar. Dumt nog bad jag ej om Lemmys autograf på burken.
En kväll på jobbet man inte glömmer! Vårt samtal med legendariske frontmannen Lemmy Kilmister (1945-2015)